Om ”Må Bra” intervjun.
Det skulle bli en seriös intervju med en seriös tidning om hur jag förändrat mitt liv till det bättre. Men redaktrisen tyckte det skulle spetsas till lite och körde över frilans journalisten Gabriella Grünwald. Hon skrev om hela intervjun. Utan att ens träffa oss ändrade hon hela innebörden på vår bekostnad för att sälja tidningar. Vi har båda texterna och dom är helt olika. Läs Gabriellas version här:
mars 2nd, 2010 at 18:46
Läskigt hur olika två saker kan bli beroende på hur man väljer att vinkla saker och ting, kan tänka mig att det är lite jobbigt att inte kunna lita på tidningarna när man intervjuas så där, är glad att jag inte är kändis…
mars 31st, 2010 at 13:32
Hej, Jag först¨r att detta måste varit jobbigt.
Råkade ut för en olycka 1993. Då jag blev brännskadad när JAS-planet störtade på Långholmen.Låg på Karolinska sjukhuset ett antal veckor , blev nersövd flera ggr.poch hade väldigt ont o besvärligt- Eftersom jag inte är en offentlig person , så visste jag inte hur man ska bete sig mot media. Det var fullt pådrag efter mig, själv var jag så dålig att jag inte svarade på ett enda samtal eller brev från tidningar från södra till norra sverige. Fick nog flera hundra brev o samtal-Men saker läckte ut, o dom satte ut mitt passfoto, samt sade att det dom skrev kom från säkra källor.Snacka om att bli förvånad när jag läste tidningarna om mig, vad jag kände o upplevde när olyckanhände o hur jag mådde på sjukhuset.
Kom ham så småningom, media fortsatte att jaga mig, följde med min dottersom då var13år från skolan o till min ytterdörr.Snokade hemma i min systers trädgård, Ja men du hör ju hur sjukt det är. Jag hade tappat ett par solglasögon på olycksplatsen, ngn journalist ringde på dörrenhos min bror o frågade om dom fick ta ett foto av honom, o dessa södnerbrända Ray.Bahn, glsögon. Sjukt.
Till sist tänkte jag att jag måste ta tag i detta, så jag svarade på en förfrågan från DN, om en intervju.
Vi genofödrde den, dom dtog ett par bilder , o jag berättade min historia med ensamrätt för DN. Dagen efter var artikeln stulen ifrån tidningens gemensamma arkiv,Så jag var på varenda löpsesedel , på varenda jävla tidning.
+ att dom snott foton ur arkivet. Jag var helt knäckt, vågade inte gå ut, Ringde o skällde ut expressens o aftonbladets chefredaktörer. Till sist valde jag (med Christina Jutterströms hjälp, ”då chefredaktör på DN” att anmäla dom till P.O. Och allt slutade med att jag fick rätt mot dom. Och tidningarna fick be mig officiellt om ursäkt,. ( lite plåster på såren)
Så jag förstår dig verkligen.
Hoppas att att ditt liv är bra, o att du får vara ifred för GALNA journaliste